HEADFB

Att undanhålla information

Språket erbjuder otroliga valmöjligheter när vi vill omtala något som sker runt omkring oss. Vi kan återge en ändlös rikedom av nyanser och detaljer. Men språket förser oss även med möjligheten att utelämna viss information. Med hjälp av olika grammatiska konstruktioner kan vi anpassa, vinkla eller undertrycka vissa uppgifter. En detalj som språket enkelt låter oss utelämna är vem som faktiskt gör något. Och i den här artikeln ska jag skriva om just detta. Jag ska berätta mer om hur passiv, particip, nominalisering och perspektivskifte kan användas för att undanhålla information om vem (vidare aktör) som utför en handling. Jag ska dessutom skriva några rader om varför en skribent kanske väljer att utelämna aktören med hjälp av någon av dessa konstruktioner.

att undanhålla information, manipulation, manipulerande texter, skrivguiden, texthjälp

Skriv om satsen till passiv form

Ett enkelt sätt att dölja aktören är att omvandla en aktiv sats till en passiv sats. Skribenten kan göra detta på två sätt. Vi utgår från den aktiva satsen: ”Han kastade glaset i golvet.” Satsen kan bland annat skrivas om till så kallad s-passiv: ”Glaset kastades i golvet.” Den kan också förvandlas till passiv genom omskrivning med blev (perifrastiskt): ”Glaset blev kastat i golvet.” När satsen transformeras på något av dessa sätt blir objektet i den aktiva satsen (glaset) helt plötsligt subjekt, medan subjektet i den aktiva satsen (han) kan utelämnas. Därmed är passiv konstruktion ett enkelt sätt att dölja aktören och istället rikta fokus mot den eller det som påverkas av handlingen.

Dölj aktören med particip

Även particip kan användas för att dölja aktören. Men vad är ett particip? Particip räknas ibland som en egen ordklass, och ibland som en böjningsform av verb. Men particip skulle även kunna föras till ordklassen adjektiv – för man kan beskriva particip ungefär som en blandning mellan verb och adjektiv. Ett particip har samma funktion som ett adjektiv: det tillskriver ett attribut till ett substantiv. Men det har samma semantiska egenskaper som ett verb: det beskriver en process, en handling eller händelse. För att skapa ett particip tar man betydelsen som ett verb uttrycker och paketerar om i form av ett adjektiv. 

passiv, nominalisering, perspektivskifte, particip, vinkla information, dölj vem som gör något, undanhålla aktör

Vi kan återanvända exemplet med glaset ovan för att illustrera detta. Med ett particip kan meningen skrivas om till ”det kastade glaset”. Konstruktionen tillåter dessutom att vi lägger till ytterligare information: ”Det kastade glaset krossades mot golvet.” Men i processen går mycket information förlorad, bland annat den aktör som utför verbet. På så vis kan uppmärksamheten riktas bort från personen som kastade glaset.

Pressa samman information i en nominalisering

En nominalisering är ett substantiv som skapats av ett verb och den information som tillhör verbet. Vi kan återigen använda exemplet med glaset för att åskådliggöra detta. Då kan nominaliseringen glaskastningen paketera hela situationen i ett enda ord. Nominaliseringen kan sedan fungera som subjekt i en ny mening: ”Glaskastningen utlöste kalabalik”. Liksom när verb blir particip faller en hel del information bort när ett verb nominaliseras. Vid en nominalisering framgår det därför inte alltid vem som utför handlingen. I vårt exempel är det inte längre helt enkelt att utröna vem som egentligen har gjort vad. 

Vinkla innehållet med perspektivskifte

Slutligen ska jag även skriva några rader om perspektiv. Ytterligare ett sätt att dölja aktören är nämligen att skifta perspektiv. Egentligen rör det sig dock inte om någon grammatisk konstruktion. Istället handlar det om hur man väljer att framställa ett fragment ur verkligheten. Att någon har kastat ett glas är onekligen en aktiv handling, men det går ändå att framställa handlingen som en händelse. En händelse är något som bara sker, och bakom en händelse finns ingen aktör. Att skriva om en handling till en händelse innebär därför att aktören kan utelämnas. Incidenten med glaskastningen ovan skulle helt enkelt kunna beskrivas som att ”Glaset hamnade på golvet.”

Varför dölja information?

Nu kanske du tänker att dessa konstruktioner alltid används för att undanhålla information i manipulerande syfte, men så är inte fallet. Det finns flera legitima orsaker till varför man väljer att dölja aktören. En vanlig anledning är att man känner sig osäker på, eller faktiskt inte vet, vem som har utfört en handling. En annan anledning är att det ibland helt enkelt är oväsentlig information. Då kan ovan nämnda språkliga konstruktioner användas för att kringgå denna onödiga detalj.
 
Man kan också välja en grammatisk konstruktion som utelämnar aktören för att undvika upprepning. Liksom pronomen kan sådana språkliga grepp utnyttjas för att skapa variation i texten, för att undvika ett repetitivt språk. Om det redan framgått vem som omtalas, och det därför är självklart i sammanhanget, kan det vara befogat att exkludera denna information istället för att upprepa den om och om igen.

undanhålla information, dölja aktören, subjekt, passiv, particip, nominalisering, perspektiv, vinkla information, skriva

Grammatiska konstruktioner som döljer aktören fungerar även som ett viktigt verktyg för att förtäta information eller för att omtala abstraktioner. Detta kan till exempel vara nödvändigt när texten måste vara kort och pregnant, eller behandla abstrakta ämnen. Eftersom språket inom akademiskt skrivande är både informationstätt och abstrakt återfinns därför många sådana grammatiska konstruktioner i vetenskapliga texter.
 

Men den här typen av grammatiska konstruktioner kan också användas i mindre nobla syften. De kan till exempel tas i bruk för att medvetet dölja viss information, eller för att rikta uppmärksamheten i en viss riktning, bort från den som faktiskt utfört en ohederlig handling. Ibland kan det därför vara värt att stanna upp och fundera över vem som faktiskt är aktör bakom en passiv konstruktion, ett particip eller en nominalisering.


   Charlie Kihl

textlyft, korrekturläsning, språkgranskning

Läs mer om att undanhålla eller vinkla information:

Aktivt handlande eller hemlig agent (2018) av Charlie Kihl. Högskolan i Halmstad.

Theory and ideology at work (1979) av Tony Trew. I Language and control. Förlag: Routledge & K. Paul.

Vem hotar haven och regnskogen? (2011) av Mariana Sellgren. I Funktionell textanalys. Förlag: Norstedt.

Att skapa en förebild (2011) av Hanna Sofia Rehnberg. I Funktionell textanalys. Förlag: Norstedt.

Vad är skillnaden mellan korrekturläsning och språkgranskning? En korrekturläsare ser till att texten är fri från språkfel. En språkgranskare ser även till att språket har bra flyt och att hela texten hänger ihop.

I talspråk uttalas både de och dem i regel som dom, och kanske är det därför som vissa har svårt att skilja mellan de och dem i skrift. Här kan du lära dig dels skillnaden mellan de och dem, dels när det är okej att skriva dom.

Att skriva är en viktig del av livet, och du kommer att avkrävas prov på denna förmåga både i skolan, arbetet och i det privata. Därför behöver du kunna skriva en bra text. Här kan du läsa hur du lyckas med texten.

För skribenten är det (oftast) självklart vad orden i texten syftar på. Men ibland kan otydlig syftning göra läsaren förvirrad. Ofta handlar det om syftningsfel med små ord exempelvis som eller sin/sitt.

Kommentera artikeln

Behöver du hjälp med korrekturläsning och språkgranskning?