Vad syftar du på?

Att skriva en text handlar i regel om att förmedla något till den som ska läsa texten. Du formulerar dina tankar i ord för att ge läsaren tillgång till dem. För den som skriver är budskapet (oftast) självklart, vilket är tur, annars skulle resultatet av skrivandet förmodligen bli rätt rörigt. Men självklarheten kan även orsaka problem. I och med att budskapet är så självklart för dig som skriver finns nämligen en risk att du inte upptäcker otydligheter som gör det svårare för läsaren att ta till sig textens budskap. Inte sällan består sådana otydligheter av syftningsfel.

vad syftar du på, syftning språkfrågor, korrekt

Och den här artikeln handlar just om vanliga svenska syftningsfel. Jag ska bland annat behandla några exempel på syftningsfel där valet mellan olika pronomen ställer till bekymmer. Sedan kommer jag att visa på hur avvikelse från subjektsregeln kan skapa roliga syftningsfel. Men först ska jag skriva några ord om hur ordet som kan orsaka oklarhet i texten.

Syftningsfel med som

Under den här rubriken ska jag presentera två vanliga syftningsfel med som. Det första uppstår då en relativ bisats (som-sats) fungerar som efterställt attribut i en nominalfras. Lugn, det är inte så krångligt som det låter. Här kommer ett exempel:
 
          Svenska böcker som är skrivna av framstående författare är värda att läsa
 
Här agerar som-satsen ”som är skrivna av framstående författare” attribut åt huvudordet ”böcker”. Meningen ovan är potentiellt tvetydig. Det beror på att som‑satser kan vara antingen restriktiva eller icke-restriktiva. En restriktiv som‑sats avgränsar betydelsen hos det ord som den syftar på. Om man tolkar som-satsen i meningen ovan som restriktiv blir betydelsen ungefär ’åtminstone de svenska böcker som har skrivits av skickliga författare är värda att läsa’.
 
En icke-restriktiv som-sats däremot lägger endast till ytterligare information till huvudordet. Om man i stället väljer att tolka som-satsen i exemplet ovan som icke‑restriktiv betyder meningen något i stil med ’alla svenska böcker är skrivna av framstående författare och är värda att läsa’. Så, vad syftar du på?
 
Ofta framgår det av kontexten vad skribenten menar, men det går även att signalera skillnaden med hjälp av ett kommatecken. Då finns en regel som förkunnar att icke-restriktiva som‑satser, vilka alltså fungerar likt parentetiska inskott, kan föregås av kommatecken. Det innebär att exempelmeningen bör tolkas som restriktiv, och att det inte är samtliga böcker skrivna på det svenska språket som åsyftas.
 
Vill du som skribent undvika problemet går det ofta bra att skriva om texten och på så vis eliminera eventuell tvetydighet. Du kan även lösa den otydliga syftningen med hjälp av artikel plus bestämd/obestämd form.
syftningsfel med som, störande språkfel, klarspråk, skriv tydlig text

Det andra vanliga syftningsfelet med som uppstår när en som-sats används för att lägga till vidare information i slutet av en mening. Utöver att tvetydighet mellan restriktiva och icke‑restriktiva som-satser fortfarande kan vålla vissa problem, så tillkommer ytterligare potentiella syftningsfel. Som pekar normalt tillbaka på det närmast föregående ordet innan som-satsen, och då är syftningen oftast tydlig: 

          Jag har skrivit en text som jag undrar om du kan korrekturläsa 

Problem kan däremot uppstå om som används för att syfta tillbaka på ett ord som det inte står precis intill. Det här är speciellt riskabelt ifall meningen innehåller andra substantiv och pronomen, vilka dessutom står närmare som än det ord vilket som faktiskt syftar på: 

          Jag har skrivit en text på min nya dator som jag vill att du kikar på 

I det här exemplet framgår det inte om det är texten eller datorn som åsyftas. Av sammanhanget kan mottagaren av meddelandet antagligen utröna vad skribenten menar, men syftningen är likväl tvetydig. I meningar som denna kan det vara värt att välja ett annat sätt att formulera sig.

Till följd av att som normalt syftar tillbaka på ett specifikt ord, är det också rimligt att läsaren gör en sådan tolkning. Syftningsfel kan därför uppstå ifall som används för att syfta tillbaka på hela satsen: 

      Jag fortsatte skriva på min debattartikel, som irriterade honom 

Här är det helt rimligt att läsaren drar slutsatsen att själva innehållet i debattartikeln störde ”honom”. Om skribenten i stället vill att den relativa bisatsen ska syfta tillbaka på hela satsen kan som bytas ut mot vilket

          Jag fortsatte skriva på min debattartikel, vilket irriterade honom 

Nu är det i stället det faktum att ”Jag fortsatte skriva på min debattartikel” som väckte förargelse.

”John bad Lisa korrekturläsa sin text”

Ibland kan valet mellan olika pronomen ge upphov till syftningsfel i en text. Då handlar det ofta om valet mellan sina/sin/sitt och hennes/hans/deras/dess. En regel som ofta åberopas för att vägleda skribenter är att sina/sin/sitt ska användas för att syfta tillbaka till satsens subjekt. Det är också en bra regel att utgå ifrån, eftersom den fungerar väl i enklare satser som endast innehåller ett (1) subjektliknande element:

          John språkgranskade sin text 

I satsen ovan syftar sin helt klart tillbaka på John. För att i stället syfta på någon annan, utanför satsen, skulle skribenten enligt tumregeln behöva använda ett annat pronomen, exempelvis hans eller hennes. Men det faktiska språkbruket är inte så konsekvent som regelsamlingar ibland kan ge sken av. Det är inte ovanligt att sin byts ut även om det fortfarande är satsens subjekt som åsyftas: 

          John språkgranskade hans text 

Ovanstående sats ska enligt regeln tolkas som att John har språkgranskat någon annans text, men eftersom språkbruket vacklar är det inte orimligt att flera läsare kommer att tillskriva samma betydelse både till meningen med sin och till meningen med hans. För tydlighets skull bör man dock välja sin för att syfta tillbaka på satssubjektet i den här typen av meningar.

syftningsfel, sin sin hans hennes, skriv tydlig text, syftning

Knepigare blir det när det finns flera subjektliknande element i en sats. Då är det långt ifrån självklart vad sin faktiskt syftar på. För det första kan huvudsatsen innehålla en bisats: 

          Lisa tyckte att John skulle korrekturläsa sin text 

I det här exemplet fungerar bisatsen ”att John skulle korrekturläsa sin text” som objekt i huvudsatsen. Huvudsatsens subjekt är Lisa, men sin syftar här på bisatsens subjekt John. Om texten i fråga skulle vara skriven av Lisa skulle sin behöva bytas ut mot hennes, men hennes skulle då även kunna syfta på en tredje person utanför meningen. Såvida det inte framgår av sammanhanget vem som åsyftas, uppstår viss tvetydighet.

Ett liknande problem hittar vi i meningar som innehåller så kallade satsförkortningar med ett tankesubjekt. Här är risken för missförstånd ännu högre, eftersom sin kan syfta både på tankesubjektet och satsens faktiskt subjekt:

 
          John bad Lisa korrekturläsa sin text
 

I det här exemplet är John återigen subjekt, medan Lisa tar på sig rollen som objekt. Men Lisa fungerar även som tankesubjekt: det är hon som ombeds utföra verbet korrekturläsa. Enligt tumregeln ska alltså sin syfta på satssubjektet (John) i meningar som denna, men eftersom det faktiska språkbruket vacklar så pass mycket är det ingen hållbar regel att följa för den som eftersträvar tydlighet. Som skribent är det viktigt att komma ihåg att det inte är något självändamål att följa inlärda regler – om läsaren uppfattar texten som otydlig hjälper det föga att du kan urskulda dig genom att hänvisa till ”reglerna”. Ett bättre alternativ är att helt enkelt formulera om meningen för att minimera risken för missförstånd.

Subjektsregeln

Ibland uppstår roliga exempel på syftningsfel vid brott mot den så kallade subjektsregeln. Subjektsregeln förkunnar att ett underförstått tankesubjekt i en satsförkortning bör vara detsamma som satsens subjekt. Om tankesubjektet i stället är någon annan än satssubjektet finns en risk att läsaren ändå tolkar satsens subjekt som tankesubjekt i satsförkortningen. Då uppstår ibland lite lustiga formuleringar. Det ska dock påpekas att subjektsregeln inte är någon hållbar språklig regel, men den får ändå fungera som benämning på den här typen av syftningsfel. Det mest klassiska exemplet på brott mot subjektsregeln är antagligen:
 

          Halvt vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan jag inte annat
          än beklaga Erik XIV

 

Här uppkommer ett syftningsfel eftersom ”Halvt vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare” syftar på objektet ”Erik XIV” i stället för subjektet ”jag”. Samma problem återfinns i följande exempel:

 
          Full av problem överlämnade han texten till mig
 

Här är det möjligt att tillskriva predikativet ”Full av problem” till både det direkta objektet ”texten” och satssubjektet ”han”. Antagligen var det ”texten” som var full av problem, men meningen lämnar alltså fler tolkningsalternativ öppna. Och det är just den här möjligheten till flera tänkbara tolkningar som ibland skapar irritation, och då betraktas som ett störande språkfel. I det här fallet kan det därför vara klokt att skriva om satsförkortningen till en icke‑restriktiv som-sats: ”Han överlämnade texten, som var full av problem, till mig”.
 

Ibland syftar dessutom satsförkortningen på ett tankesubjekt som står helt utanför satsen:

 
          Genom att skriva tydliga texter kan alla läsare ta till sig innehållet
 

Här är det uppenbart att tankesubjektet bakom ”Genom att skriva tydliga texter” inte är ”alla läsare”. Det framgår dock inte vem det tilltänkta subjektet faktiskt är. I ett givet sammanhang skulle det antagligen framgå, men det är inte säkert. Meningen kan vara såväl en uppmaning till en specifik person som en generell rekommendation.
 
För den som vill skriva just tydliga texter kan det vara en god idé att undvika den här typen av tvetydig syftning. Det ska dock tilläggas att brott mot subjektsregeln sällan skapar några egentliga missförstånd – och att bryta mot subjektsregeln är helt oproblematiskt så länge syftningen är tydlig.

Avslutning

Om du som skribent strävar efter att skriva en tydlig text kan det vara en bra idé att följa de olika regler och rekommendationer som tagits upp i den här artikeln. Med det sagt måste jag ändå poängtera att reglerna inte alltid räcker till, och det kan uppstå missförstånd även om du följer dem. Inte heller är det något självändamål att följa reglerna till punkt och pricka. I slutändan spelar det ingen roll att du har ”rätt”. Det är läsarens upplevelse av texten som avgör hur väl du har lyckats med din uppgift som skribent.

Så här avslutningsvis vill jag även betona att tvetydig syftning sällan skapar några egentliga missförstånd; det framgår nästan alltid av sammanhanget vad som faktiskt avses. Snarare handlar det om att syftningsfel, liksom alla andra språkfel, stör flytet i läsningen och irriterar läsaren. En risk är att läsaren tappar förtroendet för texten. Därtill riskerar syftningsfel att styra läsarens uppmärksamhet iväg från textens viktiga innehåll och budskap. Det finns alltså starka skäl att undvika otydlig syftning.
 
Problemet är att det kan vara svårt för dig att avgöra huruvida syftningen är tydlig eller inte i din egen text – som skribent vet du ju redan vad du menar. Det är alltså lätt att bli blind för syftningsfel i den text man själv har skrivit. Att låta någon utomstående korrekturläsa eller språkgranska texten kan därför vara en bra idé.

 
 
   Charlie Kihl

textlyft, korrekturläsning, syftningsfel

Läs mer om syftningsfel:
 

Subjektsregeln finns inte (2003) av Benjamin Lyngfelt. I Språkvård 1/2003

Språkriktighetsboken (2005/2011) av Svenska språknämnden. Förlag: Norstedts Akademiska Förlag

Så gör jag: konsten att skriva (2012) av Bodil Malmsten. Förlag: Modernista

Ibland blir man osäker på om ett ord eller uttryck ska skrivas samman eller skrivas isär. Fasta uttryck kan orsaka problem även för erfarna skribenter. Samtidigt stör sig många på löjeväckande särskrivningar.

Datorn har blivit riktigt duktig på att granska text. Men den är fortfarande bara ett hjälpmedel. Det finns många skrivfel som datorn inte lyckas hitta. Här kan du läsa om några språkfel som kräver en mänsklig korrekturläsare.

Varje viktig text är värd lite extra uppmärksamhet. Innan du skickar in exempelvis din C-uppsats kan det vara en god idé att låta en språkgranskare kontrollerna att språket är korrekt och att hela texten håller hög kvalitet.

Att skriva är en viktig del av livet, och du kommer att avkrävas prov på denna förmåga både i skolan, arbetet och i det privata. Därför behöver du kunna skriva en bra text. Här kan du läsa hur du lyckas med texten.

Kommentera artikeln

Behöver du hjälp med korrekturläsning och språkgranskning?