Språkfel som datorn missar

Visst är det fantastiskt att datorns ordbehandlingsprogram hjälper oss skribenter att upptäcka språkliga missöden i texten. När man skriver på datorn är det lätt hänt att något finger råkar förvilla sig och slå ned på fel tangent. Lyckligtvis är datorn en kompetent språkgranskare som ofta uppmärksammar missödet, så att du snabbt kan korrigera det. Tack vare att datorn sköter en del av textgranskningen får du som skribent större frihet att fokusera på själva skrivandet. Men se upp: Datorns språkkontroll må vara ett bra hjälpmedel, men förlita dig inte alltför mycket på dess förmåga. Du ska aldrig tro att datorn har en bättre känsla för det svenska språket än du själv. Datorn klarar ännu inte av att ersätta en mänsklig korrekturläsare. I den här artikeln har jag därför samlat ett antal språkfel som datorn inte hittar, för att hjälpa dig som korrekturläser datorskrivna texter.

språkfel som datorn inte hittar, korrekturläsning, språkgranskning, språkfel, textlyft

Syftningsfel och inkongruens

Datorn vet inte vad du vill skriva. Därför kan den inte avgöra ifall det du skrivit stämmer överens med vad du faktiskt menade. Det här medför att datorn är till föga hjälp när det kommer till att upptäcka en mängd olika vanliga skrivfel, till exempel syftningsfel. I en mening som ”John korrekturläste hans text” kan datorn inte veta vems text det handlar om, och kan därmed inte heller avgöra huruvida det ska vara exempelvis sin eller hans.
 
Inte heller kommer datorns ordbehandlingsprogram att hissa röd flagg för avvikande syftning med personliga pronomen, som ”Lisa är duktig i skolan. Han får A på alla texter i svenska”. Datorn kan ju som sagt inte vara säker på att meningen är felaktig utifrån vad skribenten har för avsikt att förmedla.

Stavfel blir korrekta ord

Datorn är oftast duktig på att hitta stavfel. Men om bokstavskombinationen i ett felstavat ord råkar sammanfalla med stavningen hos ett annat ord, så passerar stavfelet oftast datorns språkkontroll obemärkt. Skribenten stavar helt enkelt fel, eller slarvar och trycker på fel tangent, men stavfelet rödmarkeras inte eftersom stavning matchar ett annat ord i datorns ordbok. Det innebär att den som ska skriva med, men istället knappar in mer eller men eller mes, inte kommer att få någon hjälp av datorn med att upptäcka sin lapsus. Datorn tolkar ordet som korrekt stavat, och låter bli att markera. Mitt ordbehandlingsprogram upptäcker till exempel inget problem i följande mening:

 
       Ja han mer art lämnat ni min uppsatt i tid.
 

Ovanstående mening ska egentligen vara: ”Jag hann med att lämna in min uppsats i tid”. Det är synd att datorn sällan klarar av att detektera detta slags skrivfel. För det här är ett fel som ofta uppkommer i texter skrivna med tangentbord. När man skriver snabbt på datorn är det lätt hänt att ett finger slinter och hamnar snett – utan att skribenten märker det. Och om felträffen kamouflerar sig som ett rättstavat ord, så märker inte heller datorn någonting.

Upprepning av ord

Medan man skriver far tankarna gärna omkring i olika riktningar för att utforska alla möjliga formuleringar. Man skriver, skriver om, redigerar och bearbetar. Då händer inte sällan att rester från en tidigare formulering glöms kvar. Datorn har förvisso lärt sig att signalera när ett och samma ord upprepas (om du till exempel skriver ”en spännande spännande bok” kommer datorn att rödmarkera ett av de upprepade orden). Men den tycker fortfarande att följande mening fungerar fint:

 
       Jag lyckades skicka lämna in mitt bokmanus i tid.
 

Skribenten har antagligen tvekat i valet mellan skicka och lämna och det hela har slutat med att båda verben hamnat i texten.

Teckenfel i texten

Datorns språkgranskning är också dålig på att upptäcka teckenfel. Teckenfel kan sammanfattas som felaktig användning av alla de tecken i en text som inte är bokstäver (till exempel skiljetecken eller siffror). Det finns en mängd olika teckenfel som datorn missar, och jag ska inte redovisa dem alla här. Nedan följer dock ett antal vanliga teckenfel som datorn accepterar.
 
Stora tal: Om du vill skriva siffran femtusen, så ska du skriva 5 000, inte 5000 eller 5,000. Regeln säger nämligen att stora tal ska indelas i mindre enheter om tre siffror vardera, från höger till vänster. Varje enhet ska avskiljas med hjälp av mellanrum. En miljon skrivs följaktligen 1 000 000. Men datorn markerar inte om du bryter mot denna skrivregel. Varken 50 00, 5000 eller 5,000 framkallar någon rödmarkering.
 

Satsradning: Nedanstående mening är ett exempel på satsradning, alltså att flera huvudsatser följer varandra utan att avgränsas med konjunktion eller stort skiljetecken:

 
        Jag gillar att skriva och läsa, jag tycker det är roligt.
 

Huruvida satsradning är att betrakta som ett teckenfel eller som ett stilistiskt verktyg (som vanligtvis kallas för asyndes i skönlitteratur) beror på texttyp, genre och användning. Om du skriver skönlitteratur kan satsradning/asyndes helt oproblematiskt användas för att reglera tempot. Om du däremot skriver en mycket formell text kan det vara lämpligt att undvika satsradning – men förlita dig alltså inte på att datorn hjälper dig med detta.
 

språkfel som datorn inte hittar, skrivfel datorn missar, teckenfel, särskrivning, syftningsfel, semantiska fel, språk

Semikolon: Många tycker att semikolon är ett krångligt skiljetecken. Svenska skrivregler gör ett försök att klargöra vilken funktion semikolon har: ”Semikolon kan användas mellan huvudsatser när man tycker att punkt är för starkt och komma för svagt avskiljande”. Ibland går det alltså att byta ut både en punkt och ett kommatecken mot ett semikolon. Det går däremot inte att byta ut ett kolon mot ett semikolon som i meningen nedan:

 
         Fyra färdigheter är avgörande i ämnet svenska; skriva, lyssna, läsa, tala.
 

Dubbelt mellanslag: Ytterligare ett vanligt teckenfel i datorskrivna texter är dubbelt mellanslag. Datorn har en ovana att missa dubbla mellanslag när de förekommer efter vissa skiljetecken, till exempel punkt och tankstreck. Men även om datorn inte alltid signalerar vid dubbla mellanslag, så kan den ändå hjälpa dig att hitta dem. Med ordbehandlingsprogrammets sökfunktion kan du enkelt kontrollera texten genom att knappa in två mellanslag.
 

Teckenfel beror dock inte alltid på slarv. Ibland uppstår de på grund av att skribenten har bristande kunskaper om svenska skrivregler. Därför hade det så klart varit bra om datorn kunde hjälpa till med att upptäcka och åtgärda den här typen av språkfel i oerfarna skribenters texter – men så är alltså sällan fallet. Vill du vara säker på att din text är fri från teckenfel kan du be en språkkunnig korrekturläsare om hjälp.

Särskrivning och sammansättning

Ett problem är att datorns språkgranskningsprogram ofta missar särskrivningar. Om de ord som skulle ingått i en sammansättning fungerar som två självständiga ord, tycker datorn ofta att den särskrivna formuleringen är felfri. Mitt ordbehandlingsprogram anser till exempel att det går alldeles utmärkt att skriva ”korrektur läsa svenska texter online”. Men det är givetvis fel.
 
Ett besläktat problem är att datorn ofta felaktigt rödmarkerar en korrekt sammansättning. I det svenska språket är det enkelt att spontant bilda nya ord med hjälp av sammansättning. Sammansättningar kommer och går. Därför är det inte konstigt att tillfälliga sammansättningar inte finns i den ordbok som datorn använder för att kontrollera texten och leta efter stavfel. Och om datorn inte hittar ordet i ordboken så markerar den sammansättningen som felaktig. Det finns en uppenbar risk att en oerfaren skribent litar för mycket på datorns språkförmåga – kanske till och med mer än på sin egen. Osäkerhet och tvekan leder till att skribenten följer datorns rekommendationer och skriver isär en korrekt sammansättning till en irriterande särskrivning. Det blir fel – men datorn är åtminstone nöjd och slutar rödmarkera. 
 
Ett tredje problem är att datorn ibland vill att ord som ska skrivas isär skrivs samman. I en mening här ovanför tyckte ordbehandlingsprogrammet att orden far och tankarna skulle skrivas ihop i meningen: ”Medan man skriver far tankarna gärna omkring ...”. Den här sortens felaktiga markeringar torde dock inte vålla några större problem, såvida inte skribenten verkställer datorns åtgärdsförslag per automatik, utan att kontrollera dess riktighet.

Vissa grammatiska fel

Datorn har blivit ganska bra på att hitta grammatiska fel. Men vissa tycks den ännu inte klara av att upptäcka. Den missar till exempel inkongruens i predikativa attribut:
 

         Många av de böcker jag läste var full av stavfel.

 
Här tycks datorn inte förstå att full ska numerusböjas efter det substantiv som det beskriver, alltså böcker. Eftersom böcker står i plural ska även de ord som kongruensböjs med böcker göra det. Full ska följaktligen justeras till fulla.
 
Även följande mening undgår detektion i datorns textgranskning: ”Hon läste en svenska bok”. Det är svenska som orsakar problem eftersom ordet kan fungera både som ett adjektiv och ett substantiv. I den här meningen väljer datorn att tolka svenska som ett substantiv, trots att det rör sig om ett adjektiv som ska kongruensböjas efter sitt huvudord bok.

Dålig struktur och mottagaranpassning

En uppenbar brist är att datorn över huvud taget inte kan bidra med assistans avseende textens övergripande struktur. Datorn är duktig på att hitta mindre grammatiska fel, stavfel och ytliga språkliga fadäser på ord- och satsnivå, men klarar inte alls av att granska textens disposition och mottagaranpassning. Inte heller kan datorn avgöra hur väl texten uppfyller sitt syfte eller hur den förhåller sig till diverse genrekonventioner. Detta ansvar ligger därför fortfarande helt och hållet på skribenten. Om du som författare behöver hjälp med den här typen av frågor kan det vara en bra idé att anlita en språkgranskare.

Brister i läsflyt

Eftersom datorn är just en dator, och inte en människa, har den problem med att förstå hur en människa avkodar text. Den missar därför sådana problem i texten som inte nödvändigtvis består i ett grammatiskt fel, men som ändå stör läsflytet. Det kan bland annat handla om dåliga samordningar som stör läsningen eller leder läsarens tolkning i fel riktning – formuleringar som inte sällan tvingar läsaren att hoppa tillbaka i texten och läsa om en mening från början.
 
Ett problem som stör läsflytet är brott mot symmetriregeln. Enligt symmetriregeln bör olika led som samordnas likna varande formmässigt. Brott mot symmetriregeln uppstår ibland vid uppräkningar. I följande mening har de uppräknade substantiven olika genus, species och numerus, vilket gör att samordningen inte fungerar speciellt väl:

 
           Jag har alltid med mig min penna, anteckningsblocket och läsglasögon.
 

Ett annat fenomen är så kallade ”garden-path-meningar”. Att leda någon in på ”the garden path” betyder ungefär ’att lura någon’. Det finns flera olika sorters garden‑path‑meningar, och alla har de gemensamt att de styr läsaren in på fel spår. Inte sällan uppstår garden-path-meningar vid samordning med och. På grund av meningens uppbyggnad leds läsaren in på fel väg, och gör initialt en felaktig tolkning. Det beror ofta på att ord som har ett starkt betydelsemässigt samband, och som brukar stå tillsammans i andra sammanhang, placeras bredvid varandra med konjunktionen och emellan. Men och kan samordna led på olika språkliga nivåer, vilket bäddar för feltolkning. I garden‑path‑meningen nedan tolkar läsaren troligtvis och som ett samordnande led mellan läsa och skriva, men egentligen handlar det om samordning av två huvudsatser.

 
         I skolan gillar hon mest att läsa och skriva tycker hon mest om att göra hemma.
 

Meningen är egentligen inte grammatiskt felaktig, men den lurar alltså in läsaren på fel väg. För den som läser meningen ovan är det rimligt att inledningsvis tolka konjunktionen och som en samordning mellan läsa och skriva. Denna ursprungliga tolkning måste sedan revideras när läsaren kommer längre in i meningen, när läsaren inser att och uppfyller sin samordnande funktion på en högre språklig nivå.

Semantiska problem

Datorns ordbehandlingsprogram har inte heller någon möjlighet att identifiera semantiska problem i texten, eftersom den inte förstår innehållet. Ett vanligt semantiska fel är att det som står i texten inte riktigt betyder det som skribenten hade för avsikt att förmedla. Skribenten skjuter så att säga lite snett. Ett exempel på detta påträffades på Systembolagets hemsida 2018-11-13: ”All whisky serveras i rumstemperatur”. Vad skribenten menar är att whisky helst ska vara rumstempererad när den serveras, inte att den ska serveras i en lokal med en viss temperatur.

vad missar datorn, språkkontroll, skrivfel, språkgranskning, datorn hittar inte

Ett annat vanligt semantiskt problem är att olika metaforer blandas samman i en beskrivning. Fenomenet kallas ibland för katakres, och innebär en sorts dissonans mellan olika språkliga bilder. Ett klassiskt exempel är författaren Hjalmar Söderbergs ”Tidens tand läker alla sår”. Ibland kan katakres användas för att skapa en stilistisk effekt, men i allmänhet blir det rörigt när bildspråk från olika domäner oavsiktligt blandas samman.

Sammanfattning

Det är uppenbart att datorn är ett värdefullt hjälpmedel i strävan mot välskrivna, korrekta texter. Men det är också uppenbart att datorn endast är just ett hjälpmedel. Den må vara duktig på att hitta vissa slags språkfel, men den klarar absolut inte av att granska textens övergripande struktur eller läsaranpassning. Inte heller har datorn en aning om hur texten uppfyller sitt syfte eller hur den förhåller sig till genrekonventioner. Dessutom kan den i vissa fall till och med lura oerfarna skribenter att skriva fel, exempelvis vid sammansättning och särskrivning. Och datorn har absolut ingen känsla för språkflyt eller begriplighet. Bara för att texten är fri från röda markeringar innebär inte det att texten är färdig eller felfri. Eller ens läsbar.
 

Framför allt vet datorn inte vad just du vill säga, vad du vill berätta för läsaren. Det är du som skriver texten. Lita därför inte för mycket på datorn. Du ska aldrig tro att datorns ordbehandlingsprogram har en bättre känsla för det svenska språket än du själv, eller att datorn vet vad som är rätt i just din text. Datorn klarar fortfarande inte av att ersätta dig, vare sig som skribent, korrekturläsare eller språkgranskare.


   Charlie Kihl

textlyft, korrekturläsning, språkgranskning

Läs mer om datorn som korrekturläsare:

Datorstödd språkgranskning under skrivprocessen: svensk språkkontroll ur användarperspektiv (2003) av Rickard Domeij. Stockholms universitet, Humanistiska fakulteten, Institutionen för lingvistik. 

Datorn som språkgranskare (2002) av Ola Knutsson. I Språkvård.

Alltför kul när tekniken rättar (2007) av Patrik Hadenius. I Språktidningen. 

Rätt men dåligt. Om felfria studenttexter som inte är bra (2009) av Henrik Rosenkvist.

Symmetrimysteriet – ett fall för språkpolisen (2007) av Lars Melin. 

Datorn granskar språket (2005) av Rickard Domeij. Norstedts Akademiska Förlag.

Varför korrekturläsning? När du har skrivit klart ditt bokmanus är du naturligtvis ivrig att skicka iväg det till ett bokförlag. Men du vill ju också ge ditt manus så goda förutsättningar som möjligt att bli antaget.

Varje viktig text är värd lite extra uppmärksamhet. Innan du skickar in exempelvis din C-uppsats kan det vara en god idé att låta en språkgranskare kontrollerna att språket är korrekt och att hela texten håller hög kvalitet.

Att skriva är en viktig del av livet, och du kommer att avkrävas prov på denna förmåga både i skolan, arbetet och i det privata. Därför behöver du kunna skriva en bra text. Här kan du läsa hur du lyckas med texten.

Vad är skillnaden mellan korrekturläsning och språkgranskning? En korrekturläsare ser till att texten är fri från språkfel. En språkgranskare ser även till att språket har bra flyt och att hela texten hänger ihop.

Kommentera artikeln

Behöver du hjälp med korrekturläsning och språkgranskning?